fredag 28 september 2012

RECEPT MOT DEPRESSION

Nu är det höst och snart november. Varje år vid samma tidpunkt kommer en personlig livskris och jag tycker att allt suger. Min personlighet tillskrivs en massa negativa saker som social fobi, depression och lathet. Jag glömmer helt bort det sker i november, den mörkaste perioden på året och att i princip alla levande ting på jorden sover eller dör under vinterhalvåret, utom vi människor som kör på som vanligt. Vi går alla in i en kollektiv vinterpsykos och varje dag till och från jobbet passerar vi zombies i total mörker och kyla. Vem blir inte deprimerad av det?

För att påminna mig själv om att sinnesstämning, livssituation och den miljön man befinner sig i, ständigt förändras och påverkar en mer än man tror, så har jag gjort en depp-checklista. Där kan man identifiera vad som är knas just nu samt göra något åt saken kring det som faktiskt går att ändra på. Det som inte går att ändra får man acceptera och göra det bästa av. Kom ihåg att det mesta är tillfälligt.  

 
1. GRUNDLÄGGANDE BEHOV – kolla om något behöver korrigeras
  • mat
  • dryck
  • sömn
2. KARTLÄGG YTTRE FAKTORER – identifiera - gör något åt det
  • boende
  • kärleksrelation
  • vänner och familj
  • ekonomi
  • arbete/ studier 

3. SJÄLVMEDICINERING
  • musik
  • dans
  • film/ serier
  • skriva av sig
  • sex
  • berusning
  • fysisk aktivitet
  • fokus på nåt praktiskt (sticka, bygga, laga, tv-spel)
  • god mat
  • samtal - träffa vänner
  • humorgrejer 
  • skön belysning

torsdag 26 april 2012

AMAZONFARMOR SÖKES!

Jag har länge letat efter den perfekta tanten. En låtsasfarmor som talar om för mig att man kan vara gammal och skruttig och samtidigt vacker och knäpp och skitig och rufsig i håret. Någon som dansar omkring i vardagsrummet där det ligger kläder på golvet och dammtussar i hörnen. Någon som skrattar rakt ut och högt åt alla stressade ansikten som försöker täcka över sig själva med lager av kemikaliska grejs för att dölja ålderdomens tecken. En tant som är klok nog att lägga sin tid på annat än att bry sig om vad man förväntas och inte förväntas göra.



Jag har känt ett behov av att träffa en sådan kvinna som jag kan identifiera mig med. Och jag har under dessa år aldrig träffat på henne. Har tänkt att hon kanske inte finns och att jag därför måste hitta på henne, som en karaktär i en film. Hon skulle ha grått, långt hår i fläta, rynkiga händer, något trötta, men lyckliga. Händer som varit på många platser, känt och tagit på saker som de velat ta på, kloka och utforskande och fina. Stolta. Hon skulle ha ögon som lyste av visdom och hemligheter och drömmar och liv. Livskraft som inte bara tillhör det förflutna.

Som tur var sprang jag på denna film. Om en fantastisk kvinna vid namn Birgitta Stenberg. Jag har inte läst hennes böcker och jag kände inte till henne innan jag såg filmen, men jag grät lyckotårar under hela biobesöket och rekommenderar den starkt! 
 

torsdag 15 mars 2012

ATT INTE BE OM URSÄKT


Det finns de som aldrig ber om ursäkt någonsin, inte verbalt, inte kroppsligt. Och sen finns det dem som ber om ursäkt för ALLT de gör, känner sig stora som elefanter trots att står i ett hörn och gör sig mindre än vad de egentligen är. Det provocerar mig, samtidigt som jag förmodligen tillhör den kategorin människor som jag blir provocerad av. Passiv flickighet eller jantelagstrams som uppmuntras och applåderas, vem vet. Personlighetsdrag kanske.

Jag dras i alla fall som en magnet till människor som visar med hela sitt väsen att de har tillgång till alla platser de kliver in i. Människor som spretar åt alla håll, som på olika sätt är fel i sin miljö och vackra och stolta. De som till min motsats krockar med andra och står för det. Jag tror att jag har en hemlig önskan om att de en gång ska lära mig hur man gör. Hur man kliver in i ett rum och aldrig någonsin ber om ursäkt för att man existerar.


Någon som inte tycks göra det är kvinnan på Youtube-klippet ovan. Med henne tänkte jag inleda den här bloggen. Den stolta hållningen och magiska rösten ska sätta ribban och påminna mig om att jag aldrig någonsin ska göra mig mindre än vad jag är. I skrivande stund inser jag att det kanske är det detta handlar om. En del av ett personligt projekt att våga gå in rak i ryggen och ta sig utrymme på en plats där man är nykomling. Fiktiv eller verklig i fysisk mening. I detta fall en väldigt diffus plats någonstans i luften, EN BLOGG.

Mina vänner, lyssna på Shirley Bassey och låt dig inspireras!